Praktik på FN, New York, Wilhelm

”Svenska FN-representationen, där kommer jag aldrig få en praktikplats” var min tanke när jag i våras sorterade in FN under kategorin ”sök ej” bland de utlysta praktikplatserna på Maries hemliga praktiksida (tillsammans med t.ex. ambassaden i Bern). Någon vecka senare, 10 minuter före deadline för ansökningen, ångrade jag mig och bestämde mig för att återanvända en ansökan jag skickat iväg några dagar tidigare. Mina redan låga förhoppningar om att få en av de sju praktikplatserna på FN reducerades ytterligare när jag fick ett mail angående att ingen av mina tre referenser hade bemödat sig att svara när representationen ringt.

New York

Några månader senare satt jag ändå på ett plan på väg till New York och grubblade över vad mitt största bekymmer var, mina begränsade kunskaper om hur FN faktiskt fungerar, eller mina obefintliga slipsknytar-kunskaper. Jag kom fram till att det var jämnt skägg.

Väl på plats på representationen kastas man rakt in i hetluften. Allting i New York går i högt tempo och arbetet på FN är inget undantag, det är möten, rapportskrivande, mottagningar om vartannat och ingen dag är den andra lik. Idag har jag varit på möte med Ban Ki-moon, Stefan Löfvén och Åsa Regner vilket ju kan låta fräsigt. Igår däremot satt jag hela dagen vid skrivbordet och ringde runt till SIDS (Small Island Developing States) för att försöka övertyga deras ambassadörer om att frukost med Sveriges statsminister är något de borde närvara vid. Som en slags internationell telefonförsäljare typ. Utöver detta är generalförsamlingens resolutionsarbete (om du, liksom jag före jag började min praktik här, undrar vad FN:s resolutioner är för något och är intresserad kolla här: http://bestdelegate.com/model-un-made-easy-how-to-write-a-resolution/ på de många håll mitt uppe i brinnande slutspurt och svenska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd i en aktiv uppstartsfas så det finns alltid mycket att göra.

Det höga arbetstempot och långa arbetsdagarna har gjort att jag med avund sett hur mina klasskamrater, på andra praktikplatser i världen, verkar ha överflöd av fritid och kan roa sig med osttillverkning (ambassaden i Bern), göra dynamiska intervjuer (OECD) och fotografera utsikter från kontoret (UD) på arbetstid (!) samt gå på fotboll (Bern igen), och klä ut sig till Pippi Långstrump (Bern) på fritiden. Men samtidigt inte. För trots att man jobbar mycket och kanske inte hinner uppleva New York så mycket som man tänkt sig så är nästan allt arbete väldigt roligt. Arbetet är också väldigt lärorikt, man lär sig något nytt varje dag (idag tex att Uzbekistan och Lichtenstein är världens enda två double landlocked countries, dvs. kustlösa länder som är helt omslutna av andra kustlösa länder). Det invecklade FN-systemet har klarnat något även om det ibland fortfarande kan kännas knepigt och även slipsknutarna har börjat se OK ut tror jag.

Om man har ett intresse för global utveckling och internationella relationer tror jag det är svårt att hitta en mer passande praktikplats än svenska FN-representationen i New York och jag kan varmt rekommendera att söka.

Wilhelm Irwe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s