Praktik i Rabat, Marocko, Oscar

Hej polkand och polmaster!

Mitt namn är Oscar och jag är nyss hemkommen (eller ja, jag befinner mig faktiskt i Spanien) från en termin som praktikant på Sveriges ambassad i Rabat, Marocko. För er som vill ha den korta versionen: Jättevarmt, jättekallt, jättekul! Resten av det här blogginlägget kommer jag ägna åt de av er som vill ha den långa:

Som de flesta av er säkert vet så ligger Marocko i västra Nordafrika, med kust mot både atlanten och medelhavet, och landgräns mot Algeriet och Västsahara (eller om en ser det från en Marockansk synvinkel Mauretanien, eftersom i Marocko är Västsahara ”de södra provinserna”). Precis som Sverige är Marocko ett avlångt land där klimatet i de olika delarna skiljer sig stort, den som förväntar sig ökenlandskap har fel. Allt från barrskog till enorma sanddynor finns, och den som på sommaren inte orkar med annat än att ligga och flämta i hettan kan på vintern åka skidor. Kontraster är något som går igen vad gäller ekonomi och sociala frågor, skillnaderna mellan rik och fattig, stad och landsbygd, samt mellan könen är verkligen enorma.

Jag spenderade det mesta av min tid i Rabat, Marockos huvudstad, där Sveriges ambassad ligger. Rabat är Marockos administrativa centrum, och har ett rykte om sig att vara välordnad och tråkig. Åtminstone det första stämmer i jämförelse med de flesta andra marockanska städer, speciellt närbelägna jättestaden Casablanca. Vad gäller sevärdheter klaras de av på max ett par dagar, men variationen är stor: Det finns både romerska ruiner, toppmoderna konstmuseer och en muromgärdad medina (gamla stan) med marknad. Trafiken är kaosartad men överkomlig efter en tillvänjningsperiod. En av de största fördelarna med Rabat enligt mig är att det nästan alltid går utmärkt att ta sig fram på franska (mina färdigheter i den marockanska dialekten av arabiska, darija, är högst begränsade även med förkunskaper i standardarabiska, och då förstår jag den ändå oändligt mycket bättre än de berberspråk som också talas i landet). De få sevärdheterna vägs upp av ett oändligt utbud av caféer, en strand med utmärkta vågor för en nybörjare på surfing, och en allmänt trevlig stämning. Det finns också ett nattliv för den som gillar sånt, men även om prisläget i allmänhet är billigare än Sverige är alkohol ungefär lika dyrt. Det är också ungefär lika lätt att få tag i, bara vissa butiker med öppettider som ingen riktigt verkar ha koll på säljer alkohol. Det kändes rätt skumt att bli visad genom vad jag först trodde var ett varuintag första gången jag skulle köpa ett par öl, men det är så det ser ut i de flesta snabbköp, de har en diskret andra entré för alkoholinköp. Vad jag drack mest av var dock sött mintte, som det bjuds på eller säljs precis överallt.

Huvudanledningen till att jag var i Rabat, och förmodligen till att du läser det här, var inte fritidsaktiviteterna (men ändå, tips: Mintte!) utan min praktikplats. Ambassaden i Rabat är en liten utlandsmyndighet, 15 anställda varav sex utsända, plus praktikant. Som praktikant arbetade jag med politiska och ekonomiska frågor, dvs bevakning av utvecklingen i Marocko och sverigefrämjande, och eftersom det normalt bara är ambassadören och förste sekreterare (som även är praktikantens handledare) som arbetar med de frågorna var ett rejält tillskott i arbetskraft. Detta gjorde att jag ganska snart faktiskt fick göra vad som kändes som ”riktiga” arbetsuppgifter. Innan jag åkte var jag rädd att jag bara skulle få koka kaffe och ta lite anteckningar i ett halvår, men det visade sig som tur var inte stämma. Att göra praktik på en liten utlandsmyndighet har helt klart sina fördelar, dels är det lätt att sätta sig in i alla delar av verksamheten och inte bara den just din praktikplats rör, dels får du testa på lite av det mesta inom ditt område. De enda fasta punkterna i mitt arbete var att sköta ambassadens hemsida och sociala medier, annars fick jag hugga i där det behövdes just den veckan. Jag har gjort allt mellan att skriva rapporter hem till Stockholm (intressantare än vad det låter), agerat tekniksupport på seminarium (dvs, krånglat med powerpoints och projektorer), och tolkat för riksdagsledamöter på besök (jag kommer aldrig i mitt liv vara lika koncentrerad igen). Ett omväxlande arbete helt enkelt! Arbetsspråk på ambassaden är franska och svenska, och även om det tog mycket energi i början är jag väldigt glad att ha fått testa min franska på riktigt.

Eftersom jag inte visste någonting om Rabat innan jag åkte bestämde jag mig för att ta över den förre praktikantens rum i en lägenhet som jag delade med min norska motsvarighet. Det visade sig snart vara en bra idé, men med en stor nackdel: Det fanns inget wifi, alla millenials stora mardröm. Den stora fördelen visade sig vara att dela lägenhet med någon i samma situation som jag, någon som också var ny i Marocko och på en ambassad. Det finns många ambassader, NGO:s och FN-organisationer i Rabat, de flesta av dem har praktikanter och det visade sig vara lätt att lära känna folk (så min andra stora rädsla, att jag skulle vara helt utan socialt umgänge i en termin, var grundlös även den). Som så ofta blir umgicks jag mycket med de övriga nordiska praktikanterna, men jag hittade snart också andra sätt att möta andra:Jag pluggade arabiska på kvällstid, och började träna hockey – Yes jag gjorde mitt första hockeypass någonsin i Marocko, dock en variant av street hockey, inte på is och med boll istället för puck. En hel del röda dagar gav också möjlighet att utforska resten av Marocko, så jag hann resa runt en hel del, vilket var kul! När jag kom i augusti var det närmare 45 grader i södra delen av landet där jag var då innan praktiken började, så jag åkte till kusten och testade surfing. Även om Rabat var lite svalare när jag kom dit så var det fortfarande inte det perfekta vädret att gå omkring i kostym i så spenderade min första månad på jobbet med att alltid vara lite för varm, alltid lite svettig, alltid lite törstig. Efter ett par månader av mycket behaglig höst ägnade jag december och januari åt att längta tillbaka till sommaren: Temperaturen gick ner under tio grader, och var det sju grader ute var det sju grader inne, isolering är inte en grej i Marocko. Dessutom är allt gjort i sten eller kakel som bara sprider kylan vidare. Jag dock är säker på att om jag stannat längre hade jag drömt mig tillbaka till vinterns svala klimat lagom till den svettiga sommaren. Istället lämnade jag Marocko i januari efter att under en sista resa frysa halvt ihjäl i ett tält ute i öknen (mintteet och natthimlen gjorde det dock helt klart värt det).

För att återgå till det lite kortare tilltalet: Jag är mycket nöjd med min termin och kan rekommendera både Marocko och praktik på en mindre ambassad. Mitt bästa råd allmänt för utlandspraktik är att inte vara rädd för att testa dina språkkunskaper, och för just Marocko vill jag skicka vidare rådet min föregångare på praktikplatsen gav mig: Ta med tofflor!

Oscar läser Politices kandidatprogrammet och har tidigare bl.a. varit UPS PolRiks-representant.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s